söndag 15 juli 2012

Hejdå

Ja dagen har kommit då jag kommer att sluta blogga permanent. Jag har haft bloggen som en ventilationspunkt och delat med mig av glädje och sorg. Men nu lägger jag ner det.


Jag har fått reda på att flera människor har uppfattningen av mig att jag inte kan bevara något som någon berättat i förtroende. Och att det snackas illa om mig, av den uppfattningen jag fick gäller det Gimo området.

Jag har blivit strängt uppfostrad av min mamma att inte svika förtroenden eller att säga saker jag inte kan stå för. Och detta är något jag värderar starkt hos dem jag ser som nära vänner.

Vilka dessa personer som pratat är vet jag inte så ingen behöver oroa sig.. Men att få veta att "flera" har den synen av mig får mig faktiskt att gråta. Jag tycker det är förtal och oerhört kränkande!
Och om någon läser detta och vet mig sig att man deltagit i detta skitsnack eller ser mig som en sånn människa så var snälla så pass rakryggad att du/ni tar bort mig som vänn på facebook.

Det gör ont att höra sånt, riktigt ont.

Jag försöker vara den bästa jag som jag kan vara. Mer än så kan jag inte vara. Om jag begått ett fel eller om jag sagt något olämpligt så är jag bara människa. Jag gör fel, så konfrontera mig och ge mig en chans att antingen förklara eller be om ursäkt!

Och till dessa männsikor som går omkring och snackar så bör man nog ta en titt i spegeln.... Om man säger så utan att ha konfronterat mig, vem är det som snackar och skvallrar runt då???????


Jag hade kunnat tagit att jag är onödigt ärlig eller rak på sak, för det kan jag vara. Och får även be om ursäkt för det ibland.. Men skvallerkärring är jag fanimig inte!


Just nu är jag känsligare än någonsin. Jag mår superdåligt och har gått igenom mycket jobbigt senaste åren. Så snälla låt mig vara... Låt mig läka ifred...
Jag har ju dragit mig undan för att jag inte mår bra. Jag är aldrig på krogen och tar mig väldigt sällan hemifrån för jag orkar inte just nu. Den lilla energi jag har vill jag ge mina barn och min man men ibland räcker det knappt till det. Jag hade senast en period förra veckan som jag gick ner 4 kg för att jag inte ens hade aptit.

Jag har inte pratat om det med många. Jag har svårt att prata om mig själv även med Fredric..

Jag försöker hålla ihop så gott det går. Dom som är mig riktigt nära ser igenom och har varnat mig för att inte klappa ihop snart.. Men jag skojar bort det fast det är ju min egen största rädsla också. Jag har mycket jag inte berättat för någon om hur jag egentligen mår och enda anledningen jag skriver det här och nu är för att jag hoppas det kan leda till att jag blir lämnad ifred.
Även om man avskyr/tycker illa/snackar skit om mig så sluta för ett tag för jag orkar inte.
Och jag är inte stark nog att bara strunta i det, inte just nu..


Den jag är och vill vara är bland det viktigaste för mig i mitt liv.. Och just nu har jag tappat greppet om en stor del av den entusiastiska glada Lina, styrkan är slut och jag ber om ursäkt om jag jag gjort något fel som jag inte ens själv vet vad det skulle vara. Men nu har jag bett om ursäkt för allt så låt mig vara ifred..


Gimo lämnar jag bakom mig och kommer bara åka dit för det nödvändigaste. Som tex lillebror, dagis, handla.

Men det gör ont och kommer göra ont ett bra tag...




Till er andra vill jag tacka för allt stöd jag fått genom den tid jag bloggat!! Det har varit super bra och jag är så tacksam! Ni som vet vem jag är och vad jag står för ni är bäst och kommer alltid ligga varmt om hjärtat!

tisdag 10 juli 2012

Fest

Saker blir inte alltid som man tänkt. Människor beter sig inte som man tror.

Jag är så slut nu... Jag är fylld av allt annat än positiva känslor...

men jag orkar inte prata om det..

Ibland hjälper ett ord, ett ganska enkelt ord, men för många verkar det sitta långt inne.. Tack....

så fort något handlar om mig så går det aldrig bra.... Jag måste ha varit riktigt ond i mitt förra liv...

min möhippa var kaos
Mina  tidigare födelsedags fester kaos

Nu blev festen lyckad men jag arbetade mig igenom majoriteten av den.. Jag la ner så mycket på att få det lyckat att jag inte fick tid att direkt delta..
flertal hörde av sig med kort varsel om återbud och 15 stycken tackade ja och dök inte upp..
Jag la ner extremt mycket på att få festen lyckad och ville inte att festen skulle bli en förfest för att dra vidare på annat...

Men dom som kom stannade och valde att fira med oss, det var ju en födelsedags fest, dom håller jag varmt om hjärtat och det var dem som gjorde festen lyckad! 

Och detta var absolut sista gången jag arrangerar en fest eller kommer att tillåta att något ska handla om mig...

tror ingen förstår hur mycket jag la ner på festen....

onsdag 4 juli 2012

Hur mår du?

Hur mår jag?

Mitt i denna shitstorm av idioti och stress så försvann jag. Jag stängde allt inne och jag satte kurs mot att stå stark för mamma och ge henne upprättelse..
Sen kände jag mig konstig och tappade matlusten och tappade 4.5 kg på 3 dagar. Trött jämt och känner mig inte vaken.. jag kan börja gråta när som helst och mår illa majoriteten av dygnet.



Jag har massor att hinna med tills på lördag, vi har 30 årsfest då, och jag hoppas jag klarar min tajta planering. Jag jobbar nästan varje dag och det gör jag för att försöka jobba ihop pengar till en resa... Drömmen är att få åka en vecka med fredde och barnen i höst, men realismen säger att jag har kanske möjlighet att spara så pass att iaf Fredde och jag kan åka..


All min lediga tid går till mamma och kommande fest vilket leder till att jag har dåligt samvete för barnen 24/7.... Därav min frånvaro från bloggandet, det har blivit nedprioriterat som mycket annat också blivit... som hem, vänner, mig själv. Och jag kan inte släppa nu, jag måste driva på...

Jag älskar alla mina vänner och några av er som hört av er med kommentarer,sms och telefon, ni stärker!! Tack!!


Jag har alltid trott att jag är i princip unbreakable men snart känner jag mig unfixable.... Det är tugnt och jobbigt men det kommer jag aldrig att visa mamma.. Om hon skulle läsa detta skulle hon sluta tala om för mig vad hon behöver hjälp med och så kan det inte vara. Hon är för snäll och tänker alltid på alla andra mer än sig själv!! Nu är det min tur att hjälpa henne!!

Det händer något

Efter inslagen från SVT idag och igår så har det hänt lite grejjer.
Radio har ringt och vill göra ett program.. Och sen fick jag ett samtal från min mammas handläggares chef idag.. Hon hade sett inslaget och sa att som hon förstått hade vi funderingar om sjukförsäkringen och dess gång. Och det kan man väl säga att vi har, minst sagt..


Hon ville iaf att vi skulle träffas nästa vecka för ett möte. Hon tyckte att det var tråkigt att vi kännt att vi inte fått svar. På mötet skulle jag, mamma, hon och handläggaren medverka. Vi skulle få information om sjukförsäkringens gång och vad min mamma har för möjligheter, informationen som vi tidigare fått om att inga möjligheter finns stämmer alltså inte.... Så nu har hon möjligheter igen, hmmm....

Men jag hoppas inte på mycket inför mötet.. Men...... om det läggs förslag till någon plan för mamma skall jag ha det skriftligt!!!


Mamma är på akkis nu efter två dagars permis och vi vet inte hur länge hon får stanna denna gång..

titta gärna på morgonens inslag där vår underbara socialförsäkringsminister talar om att just reportaget om mamma visar att systemet fungerar som det ska..... Det är så att tårarna bränner längs kinderna när jag hör honom tala....

Min mamma förtjänar INTE detta!!! och är detta nya sverige så aldrig skämts så mycket över att kalla mig svensk medborgare...

Länk till programmet

Älskade mamma, jag ger aldrig upp!!

tisdag 3 juli 2012

Ikväll

Jag ikväll sänder svt på både rapport och aktuellt inslaget om min mamma.. Det kommer även sändas i gomorron sverige imorgon bitti..

Det känns super bra med den kontakt vi haft med reportern och jag tror att det kan bli ett riktigt bra inslag!

söndag 1 juli 2012

Fullt ös

Sista dagarna har varit otroligt hektiska..

Jag är helt slut..

Allt är så stressigt att jag till och med tappat matlust, fast det gör inget jag har ju och ta på;)

All min lediga tid går till att fixa med mamma nu..

Veckan som kommer så blir det inte lugnare... Men jag ser ett litet ljus i tunneln, om cirka tre veckor så tror jag jag kan få till er par helt lediga dagar iaf :) längtar!

Nu ska jag försöka sova!

God natt