This is it

Imorgon ska vi lämna nycklarna till hyresvärdarna i valö och det är med dubbla känslor. 

Det är så skönt att bo här,  nära till mamma. Efter jag lämna barnen på morgonen brukar jag åka ner och fika innan jag åker hem.  Och det är som balsam för själen ♥ kan inte tänka mig ett liv utan mamma,  hon är verkligen min bästa vän, min förebild och min trygghet ♥

Men valö var också så bra.  Huset var kanon,  lugnt område och det bästa var våra underbara hyresvärdar!  Vi bodde verkligen bra och jag rekommendera alla som vill bo i ett hus på landet att hyra av dom! 

Nu förbereder vi inför jul i vårt nya hem.  Pyntet är framme,  gran kommer till Lucia och mamma hjälper mig med julmaten ♥ massor av paket och slå in :) barnen blir bortskämda i år ;)

En lyckad jul speglas i barnens ögon ♥ för det är deras högtid ♥

Igår pyntade dom hemma på nedervåningen och idag blir det övervåningen :)

Its a way of life

Det är dom små sakerna som räknas när man är på rätt väg. Som en påminnare om att allt kräver arbete och att inget är en prinsess saga, man väljer vad man skapar,  så här jag investerat i denna underbara tavla.

Älskar den,  den är så rätt och man behöver alltid en påminnare ;)

Så man inte står där en dag och funderar på varför massa saker inte blev av i ens liv.  Det är inte den punkt i livet man kommer till och allt plötsligt blir perfekt,  den punkten skapar vi själva så ofta vi vill och orkar ♥

Bildbomb

♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

En skammens morgon

Ja nu får man skämmas. ..

Vaknar av telefon men hinner inte svara. Jag flyger upp och inser att strömmen gått flera gånger under natten och att väckarklockan inte ringt. .

Telefonen ringer igen. .

Mamma är alldeles upprörd när jag svarar och frågar vad som hänt. ..

Skolan hade ringt och funderat var barnen var. 

Till slut hittar jag hemtelefon och lyckas ringa skolan och vi kommer överens om att vi stannar hemma idag.  Eftersom vi alla var så trötta efter ha levt som stenåldersmänniskor i natt.

Så pinsamt! 

Sista veckorna har jag varit så trött och känner mig aldrig utvilad... svårt att förklara.. men det är skillnad på att vara trött och att vara trött. ..
Och det är faktiskt så att jag ska in på akkis för en undersökning,  tydligen så andas jag inte så bra på nätterna eller rättare sagt inte alls ganska ofta.   Kan vara en anledning till att man har en trötthet som inte kan beskrivas med ord.  Men jag är även typ dement , på riktigt, glömmer det mesta även om det var tio minuter sen någon sa något.

Men med det sagt kan jag erkänna att jag som typ aldrig tagit regelbundna oplanerade sovmorgnar har varit med om flertal sista månaden. 

Och jag skäms,  det är så pinsamt och jag känner mig som en lite sämre morsa som inte har koll.  Men det är nog mitt kontroll behov som ger mig dom känslorna,  för nu har jag inte mycket kontroll! 

Jag är (inte) rädd !

Där står jag i en för stor toppluva, raggsockar, foppatofflor, pyjamasbyxor och min underbara jacka.  Ficklampan som hänger i en axelrem gungar i armhålan och ljuset lyser upp vägen som inte syns under det vita täcket.  I mörkret samlar jag krafter och försöker intala mig att spöken inte finns.  Det är nära men så långt bort. .

Jag tar mig fram och öppnar försiktigt den knarrande dörren.  Taklampan är trasig och ficklampan är min enda vän. Jag packar så fort jag kan och mina hjärnspöken har övertygat mig om att ett träsktroll, större än Shrek, smyger på mig i skogen. ..

Snabbt låser jag och greppar dom kalla handtagen.  Det är så tungt och snöflingorna gör det svårt att se.  Men jag tar mig tillbaka. .

Tack Vattenfall för strömavbrottet som tvingade en mörkrädd kvinna hämta ved med skottkärran i en oplogad terräng ♥

Det rullar...... ner i hamnen

Jo men visst!

För ca en vecka sen så skulle jag in och handla på ICA i öregrund.. Jag parkerar framför kiosken och knallar in. När jag sedan kommer ut ser jag att min bil precis börjar backa ut från parkeringen och jag grips av panik : NÅGON SNOR MIN BIL!!!!!!!

När första chocken knappt hunnit landa så inser jag att ingen sitter bakom ratten och panikattack nummer två utlöser sig : BILEN RULLAR OCH ÄR SNART VID HAMNKANTEN!!!!


Jag kastar mig ner från trappen och springer mot bilen som nu börjat få lite fart eftersom det lutar ner till hamnkanten, kommer fram och tar tag i handtaget..... JAG LÅSER TAMEFAN ALDRIG BILJÄVELN MEN NU VAR DET SOM FORT KNOX!

I 30 års present hade jag fått en underbar vinterjacka av mamma, med ungefär 12000 fickor på, så där står jag och kramphåller en kesella samtidigt som jag sliter i alla fickor. det är nästan så att man känner en havsbris susa förbi från den kalla öregrundsgripen.

Till slut hittar jag nyckeln, får upp dörren, kastar mig in och stampar så hårt på bromsen som jag aldrig gjort.


En något skamsen Lina körde sedan därifrån så fort hon bara kunde och svor över gubben där hemma som lärt henne att handbromsen aldrig ska användas.

Om jag stannat på ICA 1 minut till hade jag inte sett bilen och hade troligtvis polisanmält den stulen. Kul att få det samtalet sen...

- Jo det är såhär att vi hittat din bil i hamnen..... men var glad för att det enda som inte är trasigt är handbromsen för den var du så duktig och aldrig använde.. Du vinner härmed handbromsförbundets hedersmedalj och kan hämta ut en doftgran på närmsta bensinmack så slipper du lukten av blöta hamnsopor. Grattis!!

                              Mot ålandshav, skepp ohoj!

Uppladdning slutförd

Ja nu har det gått några månader och det känns som batterierna är laddade..

Det senaste månaderna har innehållit mycket,  väldigt mycket,  och jag har haft en känslomässig bergochdalbana. 

Det här kännts som jag stått vid ett stup och sett ett ruskigt mörker.. jag har vetat att jag behövt vända och gå men varit paralyserad tills dagen kom då jag föll ner i stupet och då valde jag att  prata om allt med vänner.... och det hjälper... mycket...

Flera vänner har nu så sagt att den hårda  Lina är egentligen väldigt mjuk .... ha ha ha
Blir tvungen att lyssna på massa rock efter det så man känner sig tuff igen ;)

Min älskade man har vaknat upp ur sitt mörker och hans "nya" jag är så roligt att se. 

Tillsammans nu så jobbar vi på att skapa något vackert och hållbart. Att livet i ett förhållande inte alltid är en saga,  det är vida kännt, och det ligger någonting i att ibland samla sig och tänka på  vad man håller på med. 

Fredde "friade" pånytt på min födelsedag och bad mig skapa en ny väg med honom.  En symbolisk och otroligt vacker ring med texten "så länge vi har varandra" ingraverat fick jag också.  Kan vara det vackraste jag någonsin fått ♥

Jag har också läst igenom mina gamla inlägg och både skrattat och gråtit. Det är skönt att man har skrivit ner mycket och att det finns kvar. 

Jag vet inte hur ofta jag kommer skriva nu framöver men det blir när jag känner för det :) 

Och jag kommer skriva det jag känner,  tycker och tänker dvs ingen absolut sanning som är generell utan min sanning.  Och precis som det står under bloggnamnet om du inte gillar mig så byt smak eller ge fan i mig ;)