Där står jag i en för stor toppluva, raggsockar, foppatofflor, pyjamasbyxor och min underbara jacka. Ficklampan som hänger i en axelrem gungar i armhålan och ljuset lyser upp vägen som inte syns under det vita täcket. I mörkret samlar jag krafter och försöker intala mig att spöken inte finns. Det är nära men så långt bort. .
Jag tar mig fram och öppnar försiktigt den knarrande dörren. Taklampan är trasig och ficklampan är min enda vän. Jag packar så fort jag kan och mina hjärnspöken har övertygat mig om att ett träsktroll, större än Shrek, smyger på mig i skogen. ..
Snabbt låser jag och greppar dom kalla handtagen. Det är så tungt och snöflingorna gör det svårt att se. Men jag tar mig tillbaka. .
Tack Vattenfall för strömavbrottet som tvingade en mörkrädd kvinna hämta ved med skottkärran i en oplogad terräng ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar