Hejdå

Ja dagen har kommit då jag kommer att sluta blogga permanent. Jag har haft bloggen som en ventilationspunkt och delat med mig av glädje och sorg. Men nu lägger jag ner det.


Jag har fått reda på att flera människor har uppfattningen av mig att jag inte kan bevara något som någon berättat i förtroende. Och att det snackas illa om mig, av den uppfattningen jag fick gäller det Gimo området.

Jag har blivit strängt uppfostrad av min mamma att inte svika förtroenden eller att säga saker jag inte kan stå för. Och detta är något jag värderar starkt hos dem jag ser som nära vänner.

Vilka dessa personer som pratat är vet jag inte så ingen behöver oroa sig.. Men att få veta att "flera" har den synen av mig får mig faktiskt att gråta. Jag tycker det är förtal och oerhört kränkande!
Och om någon läser detta och vet mig sig att man deltagit i detta skitsnack eller ser mig som en sånn människa så var snälla så pass rakryggad att du/ni tar bort mig som vänn på facebook.

Det gör ont att höra sånt, riktigt ont.

Jag försöker vara den bästa jag som jag kan vara. Mer än så kan jag inte vara. Om jag begått ett fel eller om jag sagt något olämpligt så är jag bara människa. Jag gör fel, så konfrontera mig och ge mig en chans att antingen förklara eller be om ursäkt!

Och till dessa männsikor som går omkring och snackar så bör man nog ta en titt i spegeln.... Om man säger så utan att ha konfronterat mig, vem är det som snackar och skvallrar runt då???????


Jag hade kunnat tagit att jag är onödigt ärlig eller rak på sak, för det kan jag vara. Och får även be om ursäkt för det ibland.. Men skvallerkärring är jag fanimig inte!


Just nu är jag känsligare än någonsin. Jag mår superdåligt och har gått igenom mycket jobbigt senaste åren. Så snälla låt mig vara... Låt mig läka ifred...
Jag har ju dragit mig undan för att jag inte mår bra. Jag är aldrig på krogen och tar mig väldigt sällan hemifrån för jag orkar inte just nu. Den lilla energi jag har vill jag ge mina barn och min man men ibland räcker det knappt till det. Jag hade senast en period förra veckan som jag gick ner 4 kg för att jag inte ens hade aptit.

Jag har inte pratat om det med många. Jag har svårt att prata om mig själv även med Fredric..

Jag försöker hålla ihop så gott det går. Dom som är mig riktigt nära ser igenom och har varnat mig för att inte klappa ihop snart.. Men jag skojar bort det fast det är ju min egen största rädsla också. Jag har mycket jag inte berättat för någon om hur jag egentligen mår och enda anledningen jag skriver det här och nu är för att jag hoppas det kan leda till att jag blir lämnad ifred.
Även om man avskyr/tycker illa/snackar skit om mig så sluta för ett tag för jag orkar inte.
Och jag är inte stark nog att bara strunta i det, inte just nu..


Den jag är och vill vara är bland det viktigaste för mig i mitt liv.. Och just nu har jag tappat greppet om en stor del av den entusiastiska glada Lina, styrkan är slut och jag ber om ursäkt om jag jag gjort något fel som jag inte ens själv vet vad det skulle vara. Men nu har jag bett om ursäkt för allt så låt mig vara ifred..


Gimo lämnar jag bakom mig och kommer bara åka dit för det nödvändigaste. Som tex lillebror, dagis, handla.

Men det gör ont och kommer göra ont ett bra tag...




Till er andra vill jag tacka för allt stöd jag fått genom den tid jag bloggat!! Det har varit super bra och jag är så tacksam! Ni som vet vem jag är och vad jag står för ni är bäst och kommer alltid ligga varmt om hjärtat!