StressDet har varit en underbar helg och det var så kul att se mamma så glad.. Men dagarna efter har känts tunga..
Jag försöker rycka i alla trådar jag hittar för att försöka förändra.. Men emellan varven känner jag mig så liten och svag.. Tårar rinner av både ilska, uppgivenhet och stress. Men sen finner jag styrka igen, ofta efter alla fina mail och kommentarer så tack för allt stöd ni ger!
Det jag är rädd för är att detta bara blir något för stunden, många har både läst och länkat, men vad gör jag nu? Även om jag inte skriver så mycket om det så vill jag att ni ska veta att jag kämpar på med både ansökningar till försäkrings kassan och med att försöka få till något större än ett blogg inlägg..
Fortsätt gärna länka, för tack vare er som länkat har jag fått bra kontakter som jag ska jobba vidare med! Men det behövs alltid mer så fortsätt länka och maila!
Det finns många som blir lidande pga det nya systemet, min mamma är en i mängden men för mig är hon min värld. När man ser hur systemet suger gnistan ur henne, den där gnistan som lyser upp en människas ansikte, och när personen man alltid kunnat luta sig emot när man själv är ledsen, när man ser den personen gråta av ångest och smärta då känns det som någon hugger en kniv i hjärtat.
Även om jag inte kan förändra så kommer jag aldrig ge upp!
Min mamma gav mig livet och jag kommer göra allt för att göra hennes liv värdigt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar